Om mig
 

Min bakgrund
Jag är född i Luleå och jag har sedan bott i Piteå, Sundsvall, Göteborg och Järfälla. Sedan 1975 bor jag och min hustru Anne-Marie Holm i ett litet parhus i Viksjö i Järfälla kommun. Vi har två flickor, Karin (ålder okänd) och Annika (47) samt två barnbarn, Rio (13 år) och Thea (8 år). De bor i Malmö och går i Ribergsborgskolan, förutom om somaren, då de badar på Ribban eller med morfar på Lövsta, dvs. på den plats där Stockholm stads energibolag och Fortum nu vill bränna sina och andra länders sopor. 

Jag har en civilingenjörsexamen från Chalmers och en fil.kand. examen i Nationalekonomi från Göteborgs Universitet. Jag har forskat om trafiksäkerhet och stadsplanering vid Scaft-gruppen på Chalmers. Under Rune Berggren, Ingemar Mundebo och Inga-Britt Ahlenius arbetade jag med effektivitetsrevision på Riksrevisionsverket. Jag har även arbetat med utredningar och propositionsskrivande vid Närings-, Kommunikations-, Civil-, Social-, Finans- och Försvarsdepartementet. Jag arbetar nu som konsult och fritidspolitiker. Jag var länge ordförande eller vice ordförande i Järfällas kommunrevision. I kommunvalet 2018 ökade Liberalerna med nästan 50%. Eftersom L nu har ett starkt inflytande i Järfällas nya Aliansstyre, tyckte jag det inte längre var så viktigt att jag garnskade vad politikerna hittar på för tokigheter i vår vår kommun. Men när revisorerna skulle väljas i novenber 2918 och L inte hade något förslag till namn blev jag hux flux vald som revisor innan jag hann protestera. Och av bara farten klubbade KFs ordförande också in mig som revisor i  alla kommunens bolag för mandatperioden 2018-2022. 

Mina intressen och varför jag tycker att livet är härligt
Jag är aktiv i en i en rad föreningar, bl.a. Liberalerna i Järfälla, Svenska Kyrkan, Samfälligheten Fäboden, Kopparbo Vägförening, SPF och Sällskapet San Micheles Vänner. Om sommaren har jag fullt upp med vårt landställe på Kopparbo i Kolmården. Där har jag varit sedan jag var barn. Om hösten plockar jag svamp på våra stora naturreservat i Järfälla. Om vintern åker jag gärna skidor på golfbanan utanför vårt hus eller så lyssnar på Sorytel.  Jag brukar hinna med en bok om dagen, föruutom de dagar då jag skriver egna realrealistiska romaner i realtid, Om våren lever jag upp. Då får jag mina ljusa stunder, under över alla under. Om det regnar, stormar och haglar, tar jag mig tid på året och dygnet alltid en  Tavaritj, och då tycker jag att livet är härligt!   
 
I januari  2044 skall vi fira att jag har överlevt en svår förlossning, en makalös barndomstid med fyra vilda syskon och därefter, som ensamkommande till Göteborg, fyra yra år på Chalmers och fyra dyra år på Scaft. Men kronisk ryggvärk och helt utan stöd från samhället tvingades jag dock att 1975  lämna dethärliga livet på Chalmers. För att jag och min familj skulle överleva gav mig ut på en hård arbetsmarknad. I en ständig jakt efter jobb och nya utmaningar irrade jag omkring i 40 år i en oöverblickbar byråkrati på Riksrevisionsverket och i Regeringskansliet. Där fanns det många meningslöasa  saker som mina chefer ville att jag skulle utföra. Under mina år i statsförvaltningen maldes jag dock inte ned i byråkratins grottekvarn, utan som en nobel ”friherre” och en trägen arbetare i vingården kämpade jag, under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar, för frihet, jämlikhet och broderskap samt för Kung och Fosterland. Med min outsinliga energi, kampvilja och framtidstro överlevde jag också en svårartad blodförgiftning (sepsis servus) och dessförinnan en elakartad, långvarig mātrimōnium mortuum. Läkarvetenskapen har ännu ingen naturlig förklaring till detta fenomen. Min läkare Björn Bragée (känd som Arga Doktorn i TV) säger att jag har tilltäckligt med resurser för att lösa både mina och Sveriges problem. Bör man lita på sin läkare?

Tycker du som jag?
Många tror att man inom kommunala verksamheter har störst slöseri och ineffektivitet. Min bedömning är dock att kommunerna, trots en omfattande statlig detaljreglering, fungerar förhållandevis bra. I kommunerna sitter de förtroendevalda närmare verkligheten och där har vi har många fritidspolitiker, som inte för sin försörjning är beroende av sina politiska uppdrag. De behöver därför inte alltid vara "politiskt korrekta". De kan tala om problem och inte bara om utmaningar. De kan peka på att mer personal inte är lösningen på alla problem samt att ökad personaltäthet inte är en investering, utan en ren driftkostnad. Fritidspolitikerna kan ärligt säga vad de tycker och inte bara förmedla vad proffspolitkerna och deras spinndoktorer har bestämt..

Enligt min uppfattning är den statliga byråkratin mer omfattande än den kommunala. Värst är dock byråkratin inom landstingen. Det är livsviktigt att vi har en väl fungerande sjukvård och att patienter inte fastnar i en byråkratisk vårdapparat. Jag vill hjälpa till med att förbättra effektiviteten i de landstingskommunala verksamheterna och se till att man koncentrerar sig på sin huvuduppgift. Jag vill minska administrationen och begränsa den totala ersättning som betalas ut till landstingsråden. Därför ställer jag nu i höst upp i provvalet till Landstinget i Stockholms län.